Gubben Noak, Hitler och Förvriden konst - Kapitel 3
Cadial folkbildar om fångkolonier och judeförföljelse ur ett konstnärligt perspektiv
Vi såg i förra kapitlet hur England på ett föredömligt sätt gjorde sig av med en del av sin skräpbefolkning och deporterade den degenererade genbanken till Amerika och Australien.
Andra europeiska länder skickade iväg delar av sitt slödder också, men förfaringssättet såg olika ut beroende på vilket land man väljer att studera. Frankrike, som räknas till en av de allra största imperialistiska staterna (tillsammans med bland andra England och Spanien) hade förstås den ökända Djävulsön i Franska Guayana, som mellan åren 1852-1953 tjänade som straffkoloni för möjligtvis tio tusentals (siffran 80 000 figurerar ibland).
Den absoluta majoriteten var män; politiska fångar, kriminella eller skräpfolk som man bara behövde förvara på lämpligt sätt; ofta utan att ha slösat tid på vare sig åtal eller fällande domar. Precis som i fallet med England, som skickade fångar och drägg av båda könen till Amerika (diskuterades i kapitel 2), så hamnade även kvinnor på Djävulsön. Dessa franska kvinnor var betydligt färre än allt White Trash som skickades till Amerika, och kan gissningsvis ha uppgått till max några hundra individer. Politiska aktivister, småtjuvar och prostituerade hörde till resenärerna med enkelbiljett.
Tolouse-Lautrec: "Kvinna framför sin spegel" (1897)
Under det sena 1800- och tidiga 1900-talet utförde Frankrike något som liknar ett socialt experiment. Man ville få ordning på hemmafronten Paris, både socialt och medicinskt, och skickade prostituerade till Djävulsön, enligt två-flugor-i-en-smäll-principen . Några källor talar om att man med tilltaget ville uppmuntra männen på fångkolonin att uppföra sig väl, och de styrande genierna trodde att de prostituerade så småningom skulle gifta sig med män som avslutat sitt straff och bosatt sig på ön som fria, arbetande och lyckliga proletärer. Istället hoppade kvinnorna i säng med alla som kunde skaffa fram rom. Till redan existerande sjukdomar på Djävulsön, såsom malaria, gula febern och dysenteri lades nu syfilis.
Av konstnärer som tros ha lidit av syfilis kan nämnas Paul Gauguin, Goya, Vincent Van Gogh och Edouard Manet. En annan potentiell syfiliskandidat, som frotterat sig i Paris nattliv, är Henri de Tolouse-Lautrec. Historiker med medicinsk inriktning påpekar ofta att stigmatiserande sjukdomar ofta döljs av den drabbade och att vi därför ska vara försiktiga i våra spekulationer.
Edouard Manet: Olympia (1863)
Syfilis, om det sprids till nervsystemet, kan leda till personlighetsförändringar och hallucinationer. Hallucinationerna inskränks inte bara till att den drabbade har visuella problem och ser personer och föremål som inte finns, utan även audio-delarna påverkas och den sjuke hör ljud och röster som ingen annan hör. Botemedlen mot syfilis kom först 1909 med salvarsan, även kallat 606 (och som innehåller arsenik; dosera med måtta!) och sedan penicillin 1928 (upptäckt av Fleming).
Bohemiskt konstnärsliv med intensiva uppesittarkvällar och potentiell syfilis och möjlig galenskap gick ganska bra hand i hand med flera av de konströrelser som föregick den förvanskade konstutställningen i München; Entartete Kunst, 1937. Vi skulle till och med kanske kunna leta efter en tidigare utställning som kom att pressa fram händelserna 1937. Vågar vi kalla fenomenet för revolution och kontrarevolution? Eller rentav ett År Noll för förvanskad konst? Den första impressionistutställningen i Paris ägde rum 1874 och var en protest mot Franska konstakademin i samma stad. Konstakademin sysslade faktiskt mycket med samma sorts konst som Hitler senare skulle värna om; bibliska, historiska och mytologiska ämnen; allt avbildat med stor precision.
Venus Anadyomene av ingen mindre än direktören för Franska konstakademin, Jean-August Dominique Ingres (1780-1867)
I en värld (1800-talet) som genomgick enorma förändringar såsom den industriella revolutionen, imperialismen, nya politiska rörelser, vetenskapliga framsteg med mera ställde den nya generationen av konstnärer andra krav på inte bara hur konst skulle se ut, utan även också hur den skulle skapas. En ny uppfinning var den fiffiga oljefärgstuben (patenterad av John Goffe Rand 1841). Artisterna behövde inte längre stå i sin mörka, fuktiga och deprimerande studio och varsamt blanda färger själva, utan kunde bara sätta på sig baskern och sticka ut på stan eller till solrosfältet med sina tuber, penslar, staffli och en flaska vin.
Vincent Van Gogh: Solrosfält (1888)
I Impressionismens (Monet, Degas, Renoir...) flummiga fotspår släpptes skräpkonsten fri på allvar och radade upp bottennapp efter bottennapp:
Post-Impressionismen (Vincent van Gogh, Gauguin, Cezanne...),
Fauvismen (Matisse, Andre Derain...)
Expressionismen (Edward Munch, Egon Schiele...),
Kubismen (Picasso, Braque...),
Symbolismen (Klimt, Edward Munch; igen!...)
Dada (Duchamp, Hannah Höch, Jean Arp...).
Surrealismen (Dali, Magritte, Max Ernst...)
Många konstnärer kan räknas in i olika rörelser beroende på vilken period man talar om. Exempelvis Marc Chagall blandar vilt mellan -ismerna och kan sorteras under 4-5 stycken.
Hannah Höch (1889-1978). Modenschau; Modeshow ca 1925-35
Flera av dessa rörelser skulle förföljas hårt av Nazi-regimen, som förordade rasrenhet och ariska teman även inom konstens område. Degenererade modernistiska konstnärer, gallerister eller samlare; om du hade att göra med konst av denna låga klass så riskerade du att mördas. Mer än dubbelt så farligt var det om du också var jude.
Två mycket skrämmande och sorgliga exempel på judiska konstnärer som gjorde allt i sin makt för att överleva och flydde från sitt hemland Tyskland är tysk-judiska Charlotte Salomon, som flydde till Frankrike, men som arresterades där och deporterades och mördades vid 26 års ålder i Auschwitz 1943.
Charlotte Salomon (ca 1939) målar vid Franska rivieran
Charlotte Salomon: "Svartsjuk"
Tysk-juden Felix Nussbaum gick samma öde till mötes när han flydde till Belgien där han arresterades av Gestapo och sändes till Auschwitz där han mördades 1944, 39 år gammal.
Felix Nussbaum (1904-1944): "Ensamhet"
En enda spontan reflektion här i Eilat, Israel slutet av mars 2024: Det är 33 grader varmt idag, ganska molnigt, jag ska snart vandra ner till stranden för ett dopp i Röda Havet. Trots alla fiender runt omkring: Hamas, Hizbullah och Houtis som dagligen skickar raketer mot Israel från Gaza, Libanon, Syrien och Jemen, så är Israel den säkraste platsen på Jorden för alla judar.
/Cadial
Alla delarna av Gubben Noak, Hitler och Förvriden konst:
Del 1
Del 2
Del 3
Del 4
Del 5