Det var vid bankomaten
På Värnhems torg vi stod
Nog var vi lite druckna
Men det kanske du förstod
Runt kröken tio snubbar
Som rakt emot oss börjar gå
Kanske var de färre
Eller så blir dom fler för varje år
Skynda nu som satan
Sa jag till brodern min
Ta pengarna och kortet
Lägg ben på rygg och spring
Bakom oss de vråla
Och rände fram i gatljus
Våra klackars slag mot asfalt
Eka skyhögt mellan hus
Vi löpte allt vi orka
Med panik i varsin hals
Tills där över axeln
Inte syntes någon alls
Snabbt in i närmsta kur
Mina lungor stod i brand
Jag darrade och fumlade
Med telefonkortet i hand
När farsan lyfte luren
Skrek jag gubbe sätt nu fart
Vi har inga nycklar
Annars plockar dom oss snart
Tillbaka vid hans köksbord
Med två faxe i ett svep
Jag berätta vad som hänt
Och tänkte på vad som kunnat ske
Var det inte mer än så
Skällde gubben fast han log
Jag som jäktat som en jävel
Från en lugn och mysig krog
Han slog mig lätt på axeln
Trodde du var tuffare än så
Du måste kunna ta för dig
Hur ska det annars gå
Jag visste inte nåt att säga
Så vi satt tysta i hans kök
Och såg från varsin kant
Hur ciggen blev till stillsam rök