Xavantgardes läsare älskar coola namn och Fantasia X av Alonso Mudarra får avrunda vår första tripp till Spanien. Vihuelans historia är sammanflätad med allt Inca-guld och silver som spanjorerna roffade åt sig under 1500-talet. Plötsligt blev alla stenrika, och hade man tjänstefolk, så kunde mycket väl en vihuelist ingå bland utgifterna. Det massiva inflödet av de åtråvärda metallerna ledde till en inflation man inte skådat förut och den spanska monarkin under Filip II gjorde bankrutt fyra gånger mellan 1557 och 1596.
Den sista vihuelaboken, av de sju som finns bevarade, trycktes 1576, och symbiosen mellan pengar och konstmusik är plågsamt uppenbar. Xavantgarde uppehåller sig inte länge vid losers, utan plockar sitt sista exempel på den vackra vihuelamusiken från Mudarras bok Tres Libros de Música, tryckt 1546 när vinet fortfarande flödar!
Mudarra själv verkade i många år som canonicus i Sevillas gotisk-vibrerande katedral och stod för en hel del av musiken. Festen och vinet känner man av i detta hommage-stycke som han skrev till den halvt mytiske harpisten Ludovico. Mudarra skriver i boken att stycket är avsett att härma Ludovicos harpa. Denna numera klassiska Fantasia X gör att vi lämnar vihuelisterna med klackarna i taket och det nypressade vinet mellan konfirmandtårna.
/Cadial