Ett stycke seriekonst signerat Garth Ennis – känd för bland annat Preacher och Punisher Max. Ennis har i mitt tycke en kusligt hög lägstanivå när det gäller brutal underhållning. Minnet är inte det bästa(it's the jägermeister) men jag vill tro att det är kamrat Ingo som talat sig varm för just den här parodipärlan. Det tackar vi för.
I gamla marvelserier, från den tiden då de gärna vävde in filosofi och en kosmiska touch i sina manus, var ”The Watcher” en återkommande figur. The Watcher var ett mäktigt(och skalligt) väsen som betraktade vår jord i allmänhet och superhjältarna i synnerhet. Ibland lade sig The Watcher i skeendena trots att han egentligen inte fick. Ofta var The Watcher som vägledde oss igenom diverse alternativa scenarion i serien What if…?
Serieförfattarna fick utrymme att leka med de nötta koncepten genom att ställa frågor som: ”Vad hade hänt om Flash Thompson blivit biten av den radioaktiva spindeln i stället för Peter Parker?” eller ”Tänk om Daredevil var en samuraj i det feodala japan?”
I The Pro finns en snarlik varelse vid namn ”The Viewer”. Han svävar runt jorden och betraktar mänskligheten, men mer som en smygfluktande snuskgubbe än som Marvel Comics allvise väktare.
I ett försök att fördriva tillvaron med annat än intergalaktisk onani bestämmer sig The Viewer för att slå vad med sin robottjänare. Vadet går ut på att göra ett ensamstående gatufnask till en självuppoffrande superhjälte genom att förläna henne övermänskliga krafter.
Sagt och gjort: ”The Pro” är född. Hon rekryteras, högst motvilligt, till den lokala superhjältegruppen för att strida mot slemma skurkar.
Krocken mellan de präktiga hjältarna och den råbarkade underklassdamen blir total.
Superhjältar är tacksamma att driva med. Det har gjorts ett antal gånger vid det här laget, allt från Marvels självparodi What The--?! till Pat Mills lustmord på genren i Marshal Law.
Garth Ennis i all ära, men det är Amanda Connors illustrationer som gör The Pro till såväl en skrattfest som en fröjd för ögat. Det enda som möjligen finns att anmärka på, är att det roliga tar slut alldeles för fort.
Senare kom Ennis att förfina sin satiriska udd i och med brutalt skojiga The Boys som driver hejdlöst med DC:s och Marvels trikåtyper. Men det är en helt annan historia.