Jerome Reuter är en väldigt kreativ musiker, men trots att skivsläppen duggar tätt så håller materialet en hög lägstanivå.
Reuters skötebarn Rome kommer med ett nytt album ungefär varje år. Det är musik som ofta är stillsam, pratsjungande och lågmäld där Reuters starka sångröst fungerar som eget instrument; inte helt olikt en Leonard Cohen, Nick Cave eller vår egen Joakim Thåström.
A passage to Rhodesia är en favoritskiva jag ständigt återkommer till, men i övrigt för Romes höga produktivitet med sig nackdelen att mycket av materialet flyter ihop, eller blir något som jag helt missar.
Eftersom jag inte har gett alla släpp en ärlig chans, så kan jag egentligen inte hävda att fjolårets Parlez-Vous Hate är särskilt unik eller ovanligt lyckad.
Men jag kan däremot fastslå att hos mig slår skivan an en alldeles särskild ton och har gått varm sedan första dagen den släpptes.
Jag får för mig att Parlez-Vous Hate har mer upptempo, mer bett, än mycket annat Rome släppt. Reuter omtolkar Springsteen-klassikern Born in the USA till Born in the EU och gör den till sin.
Futuristiska synthwaveslingor i kombination med sköna stråk av folkmusik ger inre filmiska vyer av ömsom regngrå öststatsestetik och ömsom vildvuxna vinfält i sydfranska sluttningar.
Jag påminns om Houellebecq-citat som ”Mitt i det västerländska självmordet hade de självklart ingen chans”.
Med mäktiga och storslagna hymner, inte minst You Owe Me A Whole World och Alesia, sätter Rome ord och känsla på detta tjugotals dystopiska framtidsutsikter.
