Kulturkrig III
I Hank Holmströms fredagspåse finns både Goth & Blandat
Jag har alltid fascinerats av glitter, dekadens och död.
Gärna under Hollywoods vajande palmer och neonspyende glits. Det började redan när jag som tonåring kom över ett exemplar av Bret Easton Ellis debutroman Noll att förlora för en tia i en röd plastback när jag var sjutton eller nåt. Drygt tio år senare förlorade jag mig i undergroundregissören Kenneth Angers lika delar kultomsusade som kritiserade snaskbok Hollywood Babylon - en bok om sprit, droger, våldtäkter, mord och skandaler bland dåtidens stumfilmsstjärnor, regissörer, wannabes och starlets.
Mia Goth i X (2022)
I mitten av 1920-talet hade västvärlden nyss genomlidit spanska sjukan och fascisterna. Ett nytt världskrig stod och väntade bakom hörnet. På något sätt känns det oroväckande likt det som har hänt och händer i världen just nu. Vi lever ju lite som om det vore 1920-talet igen - och inte enbart för vår febriga kåthet efter pengar, yta, fixstjärnor, sex och droger. Även vi har en pandemi bakom oss. Även vi ser mörka moln torna upp sig i horisonten.
Pearl (2022)
Vi fick vår egen spanska sjuka i form av covid. Hela världen satt inne och ugglade. Två år in i pandemin spelar filmkreatören tillika regissören Ti West in sin punkiga splatterfilm X som får skräckfilmsälskarna att gå ner i spagat. Ti West och skådespelerskan med filmvärldens kanske ballaste namn - Mia Goth - sätter sig ner och skriver ett filmmanus till en prequel som spelas in back to back under filminspelningen av X. De skriver manuset mitt under pandemin via facetime och det resulterar i Pearl. Här spelar Mia Goth Pearl, en ung kvinna som är strandsatt på sin gård mitt under spanska sjukan, i väntar på att maken ska komma hem efter första världskriget. Pearl blir till slut galen och precis som vi under coronan, bär Goths rollfigur munskydd när hon utför sitt första blodiga mord.
Maxxxine (2024)
I trilogins tredje del Maxxxine har vi förflyttats från den dammiga landsbygdens 1920-tal till ett glittrande, plastigt, ytligt och livsfarligt Hollywood. Året är 1985 och här spelar Mia Goth en porrstjärna som drömmer om att spela mer seriösa roller. Vi följer henne mellan porrfilmsscener till hollywoodsoffor, barer och porrbiografer, samtidigt som en seriemördare härjar under de neonspyende reklamskyltarna.
Det är intensivt, våldsamt, sexigt. Åttiotalsmusiken dunkar, köttdelarna strimlas och blodet sprutar. Det är lite som om Wes Craven knullat upp den unge Bret Easton Ellis i brygga och fått en rock'n'roll-unge vid namn Maxxxine.
Det är Flashdance, American Gigolo och Fredagen den 13:e. Allt går igen. Liksom historien. Men med nya detaljer och vinklingar.
Just som jag sitter där och sipprar på ett billigt rödvin utbrister Mia Goths rollfigur i filmen:
"PLEASE I'M A FUCKING STAR!"
Yes you are, darling.
HANK HOLMSTRÖM
Redaktör och ansvarig utgivare på Eskapix Magazine