For better or worse, I've been fascinated by the extremist fringe for literally most of my adult life, if not going back to my childhood. I find Stalin more compelling than Mother Teresa and Eva Peron more compelling than Hillary Clinton. So do most people. If you were in prison and had the choice of reading a biography of Lady Di or The Marquis de Sade, which would you choose? The question answers itself.
Så här presenterar Njuta Films filmen:
”Efter en stark öppningsscen och sinnessjuka förtexter inleds Pearls Before Swine med att sju hemlösa ungdomar blir skoningslöst avrättade av tre yrkesmördare. Daniel Wingrowe, en av torpederna, blir ganska snart inkopplad på ett nytt uppdrag, där offret är den kontroversielle författaren Morton J. Bugs. Medan han förbereder mordet ägnar han sig åt fetisch- och SM-lekar tillsammans med sin sexslav Christy Rise. Daniel börjar hallucinera, vilket leder till en oväntad upplösning den natt det är dags att ge Mr Bugs en knuff in i helvetet. To the new dawn!
Huvudrollen Daniel Wingrowe spelas av den kontroversiella filosofen och artisten Boyd Rice, mannen bakom musikfenomenet NON. Regissören Richard Wolstencroft sticker inte under stol med att han gillar sex och våld på film.”
I think most of today's highly prized values are weak, corrupt and make little sense in the real world. So I reject them. This works for me, and that's all that I care about. Anyone who thinks that the gospel of love is going to better serve their needs, good luck to them. But I'm not holding my breath. As for making fun of people, I will make fun of whoever I see fit, whenever I care to do so. No apologies.
Njuta Films beskrivning är inte helt rättvisande, Pearls for swine inleds de egentligen med en surrealistisk smiskscen för att snart ta form av en lågbudgeterad gangsterthriller.
Det är minst sagt varierande skådespelarinsatser. Den uppstyckade handlingen bryts av Boydska monologer om sadomasochism, tredje riket och våldskultur. Detta är filmens egentligen behållning, inte den så kallade storyn i sig.
Ibland känns Pearls for swine som en äkta b-film och ibland som en hyllning till subversiv film i Pasolinis anda. Emellanåt tar filmen formen av en svarthumoristisk komedi där frontmannen i kultbandet Death in June - Douglas Pearce – gör en lågmält rolig insats i rollen som försäljare av pornografisk litteratur. Eller som när Boyd Rice och hans flickvän djupanalyserar science fiction-teveserien Dr Who.
Jag anar en och annan blinkning till William S. Burroughs, vars bok Den Nakna Lunchen skymtar förbi. Det finns ett tydligt släktskap mellan Burroughs såkallade ”Cut-up technique” och filmens udda utformning.
Huvudrollsinnehavaren i Pearls for swine, Boyd Rice, har ju varit något av veckans följetong här på Xavantgarde i och med inläggen Passiv Aktivism och Bokfredag nummer 15
Boyd Rice är en provokativ konstnär som verkat inom flera fält men mest är förknippad med experimentell musik i avantgardeprojektet NON. Rice har också gjort sig (ö)känd för sin vänskap med personer som Anton LaVey och Charles Manson, liksom ovan nämnde Douglas Pearce.
Pearls for swine är avslutningsvis en sant egen filmskapelse, vars surrealism och berättargrepp för omväxlings skull känns varken flummigt sökt eller som en krystad konstinstallation.