Farväl till 2023: Sofia Albertsson Göthberg
”Jag hade önskat mig fler svampzombies såklart”
Sofia Albertsson Göthberg är både konstnär och författare, med böcker som Stockholmspesten och Benkvarnen på meritlistan. I år Sofia högaktuell med skräckromanen Blöd För Berget.
Vad kommer du att minnas mest från året som var?
En viktig sak som hände var att jag och min vän Lotta klädde ut oss, eller kom ut som, ruttna Black Metal-kantareller. Inte till vardags (än), utan till Halloweenfesten vi gick på. Det slutade med att vi vann "Bästa kostym" och då var konkurrensen ändå stenhård. Se här för bilder: Sofias Hemsida
Men jag har ju inget minne överlag, om någon skulle fråga mig vad som hände i våras skulle jag inte ha en aning om vad jag skulle svara. Djur gjorde fler djur, snön smälte väl nån gång antar jag, sånt där som hör våren till. Vitt, urlakat hundbajs och så vidare. Jag gillar inte våren, alla påstår att den är så grön och vacker, men jag tycker mest att den är brun och förrädisk, ena dagen är det sol, nästa snöar det.
Man fattar ju varför sol-och-vårare har fått sitt namn, lömska och inställsamma men egentligen lika trevliga som de där urlakade små högarna på trottoarkanten.
Fast okej, jag minns att min senaste bok kom ut, ett boksläpp är ju alltid något som ligger varmt i ens hjärta. Det var väldigt roligt, boken blev mottagen så bra och det var kul att komma ut och träffa sina läsare. Man blir ju lätt en sur enstöring (blir och blir...) av att bara sitta hemma och skriva.
Det måste vara annorlunda att vara artist och få åka ut och spela och träffa sin publik, höra hur de sjunger med i favoritlåtarna och applåderar. Det är sällan det kommer en läsare fram till mig och citerar sitt favoritkapitel ur någon av mina böcker. Eller ger mig en applåd när jag skrivit klart ett manus. Nåväl, författare får signera böcker, det är vår tid i rampljuset och där vi får träffa våra läsare.
Fördelen med att inte ha något minne, pga småbarn och allt vad det medför i nedsatt kognitiv förmåga, är att jag inte minns någonting alls av den här vidriga hösten där alla i familjen varit sjuka från augusti till... ja, imorse nös jag min katt Larry i ansiktet. Det var mindre uppskattat. Å andra sidan har han sin lilla vita fisring i mitt ansikte som ett gomorron-nu-har-vi-det-mysigt-tecken alla andra mornar så för min del var det ett rätt skönt uppvaknande.
2023 har varit ett rätt deppigt år om man ser till världsläget, så att få slippa minnas det vore skönt, det är tungt för själen att se vad som händer. Och det är en tung insikt att inse att människan är ett sånt vansinnigt djur som aldrig kommer utvecklas högre än att våld och krig bara fortsätter existera. Hur klyschigt och uttjatat det än må vara så vore det fint att få önska sig fred, krig är något så barbariskt och förlegat att det borde avskaffats för länge, länge sen.
Årets bok?
Ni vet hur alla i olika författargrupper ba "För att bli en bra författare - läs, läs, läs! Läs sen mer! Ta in det LJUVLIGA med att läsa böcker och LÄR dig språk och ...." Zzzz, och så vidare, carpe diem.
Jag har inte tid att läsa, tyvärr. Så ligger det till. Om jag ska hinna klä på mig och jobba och utfodra barn och mig själv och man och katter så finns det lite tid kvar. Då skriver jag. Eller sover. Och drömmer om vad jag ska skriva. Det känns ändå bra och tidseffektivt av hjärnan. Tack gråa fettklump! Så nej, jag har faktiskt inte läst någon bok i år, jag har gjort några tappra försök, men de har blivit liggande på nattduksbordet, begravda under snytpapper, och sedan bortsjasade.
Jag skulle vilja säga att jag ska bättra mig och bli en INTELEKTUELL och begrava mig i böcker nästa år för att ta igen allt. Men i så fall blir det nog bokstavligt talat begrava mig i böcker och aldrig mer komma tillbaka. Det låter ju deppigt. Så, nästa år kommer bli som det här året: jag fortsätter skriva på mina manus och låter böcker få roa andra.
Årets låtar?
Spotify får agera minne åt mig, tydligen lyssnade jag mest på "Blade Runner Blues" av Vangelis och det var bra gjort av mig. Det är en oerhört bra låt.
Jag gjorde en playlist med regnig noir-musik, för alla tillfällen då man önskar att man befann sig i en regnig, mörk storstad, endast upplyst av neonskyltar och långa rader av bilar, där alla människor rör sig elegant och stressat, alltid har på sig mörka trenchcoats och paraplyerna alltid är drypande blöta.
Varsågoda. Må erat 2024 bli ett romantiskt regnigt och neonrökigt noir-år.
Årets film?
Det kommer jag i alla fall ihåg, för den såg jag igår! "Leave the world behind" heter den. Kollade på den av en slump, då den utgav sig för att vara en obehaglig film om samhällskollaps. Och det stämde.
Den var lågmäld, krypande, obehaglig och kom med överraskningar. Precis sådär som jag tycker om när filmer är. Katastroffilmer i all ära, men "2012" var ju bara pajig och svettigt amerikanskt övertydlig och... sa jag pajig? Inte ens på det delikata pajsättet. Nej, action går bort, såvida det inte portioneras ut på ett bra och osenimentalt undergångssätt.
"The Road" är ju annars ett bra exempel på en bra undergångsfilm, även om den blir lite kladdig på slutet, och där har ju undergången redan varit. Man (jag) vill ju se när det händer (på film) eftersom det är så oerhört läskigt. Det är ju det som skrämmer mig mest, att samhället bara går sönder. Jag är inte så bra på att hantera större förändringar i min vardag, och att inte ha en vardag skulle jag inte kunna hantera överhuvudtaget.
I "Leave the world behind" kändes det så väldigt nära, väldigt trovärdigt. Åh, varför var den inte längre? Jag vill se mer. Vilket ju är ett väldigt bra betyg, nu när alla filmer är minst 30 min för långa.
Årets skivor och årets artist/band?
Jag tyckte att Depeche släppte en bra platta, för första gången på många år. Annars har jag i vanlig ordning återupptäckt "October rust", vilket jag såklart gör varje höst, heh. Men "A deeper kind of slumber" har lyssnats på, och en del klassiskt faktiskt. Det funkar ju så bra att skriva till. Då har det blivit min favorit, Erik Satie.
Årets spelning?
Får man ljuga och säga att man har dimmiga minnen av massor av bra spelningar? Bra. Jag var på jättemånga, skitbra spelningar, men det var så fantastiskt att jag blandat ihop alla, säkert band du ändå inte känner till, så. Ja. Kul.
Årets teveserie?
"The last of us", okej, nu kanske du tänker "Ja, jo, jag fattar ju varför du tycker det, du har delat väldigt många trånande bilder på Pedro Pascal och hans perfekt böjda, snygga näsa och fylliga läppar." Men det måste inte vara så! Det är inte därför (enbart) som jag tyckte om TLOU. Det var svampar med också!
Om det är något jag älskar så är det svampar, mycel och undergång. Det här hade liksom allt det, och kanske Pedro Pascal, alldeles smutsig och postapikalysdammig och butter. Det är inget jag kan rå för! Det är en väldigt bra kombo.
Jag hade önskat mig fler svampzombies såklart, när önskar man sig inte det liksom? Det var annars en väldigt välgjord serie, och av vad jag har förstått, en bra adaption av spelet. Längtar till säsong två, men det kommer dröja ett år till har jag förstått. Förhoppningsvis blir det mer svampzombies då och mer återblickar från själva utbrottet. Vad är det som lockar så mycket med undergång egentligen, hela 2023 har gått i dess tecken. Kan man fortfarande skylla på corona? Nja. Kanske fick folk sig en tankeställare av det, att verkligheten så som vi är vana, är mer fragil än vad vi vill tro? Att det liksom alltid bubblar en katastrof där under den tunna, tunna ytan som är vårt samhälle och det vi kallar vår vardag.
Må den tunna ytan hålla fram tills att jag begravts under en hög av böcker för alltid, gärna längre än så för all det. Det vore ju skönt att kunna få lite framtidstro. Saknar ni inte det också? Det vore fint att kunna ha 80-tal igen. Bra musik, fula snygga kläder, fula snygga för stora hår och en förskräcklig framtidstro och bekymmerslöshet. Ingen som pratar om klimatångest, ingen kraschad ekonomi, ingen pandemi som plötsligt kan dyka upp, ingen hälsostress - ta lite mer färgämnen och kör på! Skönt.
Planer för 2024?
En ny bok! Det kommer bli jättepinsamt! För det kommer bli en erotisk skräckis, så ingen jag känner och ingen i min familj eller på mitt jobb får läsa den. Jag kommer avsäga mig allt ansvar för innehållet.
Överväger att avsäga mig allt ansvar för hela 2024 när jag ändå håller på. Då kan jag lalla på i frid och fröjd och skriva vad jag vill utan att behöva ha något som helst konsekvenstänk. Obs, om du känner att du vill göra mig glad och komma fram till mig och citera ditt favoritstycka ur någon av mina böcker, välj inte den kommande boken. Det kommer att bli väldigt konstig stämning. Jag borde ha gett ut den under pseudonym, men då kommer jag ju gräma mig om folk tycker att den är bra. Egot får gå före pinsamheten i det här fallet i alla fall. Hehe, skämtade bara, så har det ju varit hela mitt liv. Vad är väl en opinsam dag på slottet, osv.
Planerar också skriva vidare på nästa manus, kanske skriva en dum liten barnbok också, det vore kul, även om det bara är mina döttrar som kommer utsättas för den. Jag planerar också att pyssla mer, det är så avkopplande och bra: klistra, klippa, hälla på glitter, en paljett där, ett googly eye där. Bra och ovuxliga grejer. Mer sånt under 2024 tack! Mer kattgos, mer barngos, mer av allt som är knubbigt och lurvigt.
Gott nytt år på er!
