Ensam är stark. Eller i alla fall så låter “ensam” som ett underdog-perspektiv med Hollywood-twist; som när Makkabeerna vinner mot den grekiska, större militära styrkan.
För inte så länge sedan skrev jag på Xavantgarde om den stundande judiska högtiden Hanukkah, och om hur en av mina gitarrelever på community-centret här i Eilat detta år ensam ska representera hela gitarrkursen. Flera gånger när jag fixat ihop elever i grupper för att spela på en förbestämd datum, just på Hanukkah, har det hänt; någon eller några i gruppen får plötsligt förhinder; de måste åka och hälsa på moster Esther och kusinerna i Haifa (skollov). Vem ska nu hinna lära sig andra versen i den där svåra sången? Vanligtvis har jag blandat repertoaren, ungefär hälften av låtarna har varit rena Hanukkah-sånger och resten har utgjorts av "pianobarsklassiker" typ Whiskey in the jar, Knockin' on Heaven's door och Heart of Gold. Jag tror att de flesta har uppskattat mixen (inte minst gitarreleverna), men tråkmånsar har också kommit fram och frågat varför det inte var fler Hanukkah-låtar.
Mina gitarrelever brukar vanligtvis vara med på två konserter per år (januari och juni), och det kanske inte låter mycket, men förberedelserna tar mycket tid, allt från det rent gitarrtekniska till texter för de som sjunger, så Hanukkah (vanligtvis i december) är inte så "lättsålt" som man först kan tro. Scenlejonen som är 10 år gamla tycker att Hanukkah-melodier är toppen, men de som fyllt 16 (de "riktiga" gitarristerna) drar sig kanske för att sitta bland barnfamiljerna och sätta sin cool-het på spel.
På ett av de tre gymnasierna i Eilat finns en musiklinje. Eleverna börjar där vanligtvis redan på högstadiet (samma plats som gymnasiet). 16-åringarna (ettan på gymnasiet) har tretton timmar musik i veckan, och de som därutöver tar lektioner i något instrument gör det utanför skolan. De har vanligtvis en bra gemenskap och brukar gå på varandras konserter. En i klassen spelar till exempel saxofon och när hans Big Band har konsert kommer klasskompisarna och stöttar. Samma sak när mina elever har gitarrkonserter, då dyker klasskompisarna upp och de är vanligvis en bra publik och bidrar till den goda atmosfären. Min ide för detta Hanukkah-år var att min gitarrelev, Yarinn, skulle bjuda in några klasskompisar att sjunga vid ljuständningen, kompade av henne. Några bästisar nappade först, men sedan kom förhindren på rad; resa med scouterna, festival i Tel Aviv, och, förstås, moster Esther i Haifa.
Eftersom Yarinn går på musiklinjen så kunde jag pressa lite lagom, och gav henne i uppdrag att välja 10 låtar som hon gillar och skriva ned texterna och ackorden, samt lära sig spela och sjunga alla sånger själv. Inte utantill, utan med notstället stadigt på plats, man ska inte slösa FÖR mycket tid projektet. Hon har ju siktet högt inställt och vill ge en slutrecital sista året på gymnasiet och fixa 10 poäng i musik istället för det vanliga 5. Hon har redan börjat lära sig några av de klassiska recitalstycken som ska ge guldkant, så hon är ganska upptagen. Bach, Carcassi, Sor, Paganini, Tarrega, Torroba...Det vattnas i munnen, och vem vet, hon kanske till och med får några extralektioner som tack för sitt enskilda arbete?! Som tur är så lockas Yarinn av de djupfriterade gratisbullarna, sufganiyot, och hon har blivit mentalt inställd på att göra det hela på egen hand. Jag försäkrar alla, att om hon spelar ensam inför 100 pers, med material som hon själv förberett, så är det som ett hopp minst ett halvår rakt in i musikframtiden.
Ensam är stark med full musikalisk kontroll och, bäst av allt, äter alla syltbullarna på bordet! Hanukkah sameach!
Glad Hanukkah!
Cadial