Eilat, ett paradis på Jorden för de som gillar 45 grader varmt på sommaren. Nu, precis i övergången mellan mars och april, har vi haft mellan 33-35 grader. Senaste krigsrapporten skrev jag den 11 mars med anledning av ett missil-larm på eftermiddagen. I natt halv två, som årets första dåliga aprilskämt, ljöd sirenerna på nytt. Jag och Sarah behövde inte prata mycket; vi fick snabbt fram den ihoprullbara grå campingmadrassen, placerade den på den vanliga platsen i hallen, mellan de två närmast belägna bärande väggarna. En kudde under huvudet och en över, ifall det tunga betongtaket skulle rasa in. Jag vet. Kuddarna hjälper inte, men det blir kanske som en sorts nallebjörn-effekt.
Träff i flottans hangar, Eilat 2024, 1 april, klockan 01.30
Krig är, och har alltid varit, en del fysisk och en psykisk. Man ligger där och funderar...lyfter upp kudden lite över ena ögonbrynet, sträcker på halsen och kollar på köksklockan. I tio minuter ska vi ligga där. De israeliska jetplanen dånar över Eilat...för det ÄR väl israeliska? Flera plan har kommit väldigt snabbt och det låter som om att de arbetar, inte bara är ute och söndagsflyger. Tio minuter har gått, nu bara MÅSTE jag bara ha chokladkräm! Egentligen är jag på diet och försöker att inte äta onödiga saker, men choklad har en lugnande effekt. Till och med på burklocket ser jag nu att kriget håller på. En slogan som man finner överallt har även hittat sig hit: "Rak bejachad nenatseach", bara tillsammans ska vi vinna.
Det tar ett tag innan teven nämner händelsen i en kort notis: "Sirener i Eilat". Det ska ta många fler timmar tills vi får veta att araberna faktiskt har fått in en träff på ett militärt mål, nämligen en hangar för båtar, belägen väldigt centralt i Eilat och med nära till allt, hotell, köpcentrum, båtuthyrning mm. Vem var det som sköt denna gång? Terrorister från Syrien lyckades träffa en skola i Eilat, Houti-terroristerna i Jemen har skickat iväg ballsistiska missiler och drönare, men bara lyckats krascha i öknen om de inte skjutits ner före av Israels luftvärn, och minst en Hamas-missil har kraschat i Egypten, grannarna. Denna gång kom attacken från Irak; Islamic Resistance of Iraq, en terrorgrupp stödd av Iran, tog på sig dådet.
Plötsligt vrids den mentala klockan tillbaka till Saddam Hussein och Gulfkriget 1990-91. George Bush gjorde helt rätt som invaderad och krossade Saddam Hussein när de invaderat Kuwait. Snacket om massförstörelsevapen eller inte fick löjliga proportioner. Saddam Hussein invaderade Kuwait. USA, med en stor allians på pappret, rensade ut Saddampacket. Jag bodde i Jerusalem under elva, tolv år, mellan 1989-2001. Den så kallade Halabja-massakern 1988, när Saddam Hussein mördade mellan 3000-5000 kurder med senapsgas och en annan oidentifierad nervgas, fanns redan i allas medvetande.
-Säg omelett! Offer i Halabja
När de allierade startade kriget tog det inte långt tills att Saddam började skjuta raketer mot Israel (som inte hade ett dugg med kriget att göra). Han siktade i första hand på Tel Aviv, och alla araber i området, israeliska sådana inkluderade, stod på hustaken och jublade när raketer slog ner i judiska områden. Den extra psykologiska aspekten var att Saddam sa att de skulle skjuta gasraketer mot Israel också. Miljontals gasmasker delades ut och vi hämtade våra på det lokala postkontoret. Inte nog med det, Saddam sa också att de hade en ny sorts gas som inte kunde stoppas av filtren i de israeliska gasmaskerna. Detta dementerades av Israel på TV och radio. Vid denna tid hade vi ingen TV, utan lyssnade bara på radion. När sirenerna ljöd så låg man bara där i sitt "gassäkra rum”, med mask och tjocka kläder på sig. Hela Israel hade köpt metervis med nylonplast och tejp, som klistrades fast framför fönster och ventiler.
Saddam skickas till helvetet. Somliga straffar Gud direkt.
Dessa minnen dyker alltså upp igen när orden raketer och Irak nämns i samma mening. I båda de fall som Eilat faktiskt har träffats sedan den sjunde oktober, dels skolan och dels hangaren, så har terroristerna skickat sina flygande dödsmaskiner över Jordanien, ett halvt U-land utan större försvarsmöjligheter, och ett land som Israel har fred med på pappret, men som i praktiken hatar Israel precis som alla andra arabiska grannar gör det.
Sammanfattningsvis, så har Eilat, sedan sjunde oktober, utsatts för raketattacker från terrorister från Gaza, Syrien, Jemen och nu Irak. Samtidigt så har Hizbullah i Libanon hotat med att de kapacitet att terrorisera Eilat också. Nu blir det lite mer chokladkräm!
/Cadial