Cadials Krigsrapport XIV

"Många hade blod på sina händer"

Under Xavantgardes välförtjänta vinteruppehåll har livet fortsatt som vanligt i Eilat. "Vanligt" är nu krigstillståndet mot Hamas och övriga arabiska terrororganisationer som finns i och runt Israel och har lovat att utrota oss. 

Eilat vintertid

De första månaderna följde alla krigsuppdateringarna från militärens talesman Daniel Hagari, men nu tycks även de israeliska nyhetskanalerna ha tröttnat på rabblandet av det som blivit ett heligt mantra; Israel har som högsta prioritet att 1. Befria gisslan (det finns fortfarande drygt 130 kvinnor, barn, gamla, soldater, både döda och levande, nere i Hamas tunnelsystem).

2. Krossa Hamas.

3. Se till att slakten den 7:e oktober inte upprepas, dvs säkerställa att inga terroristorganisationer får grepp om Gaza igen "efter kriget".

De israeler som skriker mest om att gisslan ska släppas fri till varje pris är samma sorts människor som redan före den 7:e oktober hatade vår premiärminister Benjamin Netanyahu.

Daniel Hagari

Enligt mig och många andra, så betalar Israel nu ett dyrt pris för att vi först drog oss ut från Gazaremsan och gjorde plats för terrorister att växa sig starka, och sedan lät Hamas diktera villkoren för att den kidnappade israeliske soldaten Gilad Schalit kunde bytas efter 5 år i Hamas sliskiga händer mot över 1000 (1006 för att vara exakt) terrorister som satt fängslade i Israel på grund av terroristaktiviteter. Många hade blod på sina händer. En av de som släpptes då steg hejdlöst i graderna och är nu Hamas högsta höns i Gaza; Yahya Sinwar. Helt sjukt!

Yahya Sinwar

Sinwar tros gömma sig nere i några tunnlar, med israelisk gisslan tätt inpå sig, och alla fattar att det inte går att döda grisen och befria alla i gisslan levande. När de första dealen gjordes och ungefär hälften av gisslan kunde släppas, så var det än en gång att ge in för terroristernas krav. De lärde sig redan i fallet med Gilad Schalit att det lönar sig att ta gisslan och ställa krav, eftersom människor i Israel är just människor och inte grisar som gömmer sig bakom kvinnor och barn i sjukhus, skolor och moskeer och hoppas på att länder som är belägna långt ifrån terroristerna ska fördöma Israel och anklaga oss för genocide när man försöker bekämpa terrorn samtidigt som man försöker rädda de nära och kära som sitter instängda i ett fuktigt, mörkt hål 10 meter under marken.

Tattoo-artisten Mia Schem, fd gisslan i 50 dagar hos Hamas, nu fri med skadad arm.

Fråga: Våldtas de israeliska kvinnorna som sitter instängda med de arabiska grisarna? Ja, troligtvis. Blir de gravida? Ja, troligtvis.

Vad säger lagen i Sverige om abort i ett sådant här läge? Eller vad säger lagen i andra länder? Om nu en 19-årig tjej kommer tillbaka levande efter en sjuk deal med terroristerna och är gravid i den och den månaden efter en massvåldtäkt, får hon göra abort då? VILL hon göra abort när mammavibbarna börjar ta över och barnet börjar sparka i magen? Kommer hon och hennes familj att älska eller hata barnet om det föds? Kommer ungen att bli mobbad i skolan som den välkända terroristavkomma som han eller hon kommer att bli?
Jag blev ganska överraskad när debatten blossade upp för några veckor sedan. Faktiskt sa FÅR kvinnan i Israel göra abort i vilket stadie som helst under graviditeten om jag fattat allt rätt. Israel har nu förberett sig på högsta möjliga nivå angående detta. Massor av gravida flickor och kvinnor kan komma att bytas mot mördare i en sjuk överenskommelse, och de största sjukhusen har samlat ihop team av läkare, kirurger, psykologer, rabbis och andra som kan tänkas vara nyttiga. Nu tillbaka till vardagssysslorna och vinterkylan.

/Cadial