”Nå, din gamla hagga, du kan visst inte alls be längre, har din lille gud, djävulen, förbjudit dig det? När ska han komma och hämta dig? Din gamla häxa, du blir ju rynkigare för var dag som går. Tvi vale, om jag såg ut som du, skulle jag då inte gå utanför dörren!”
”Du är minsann ung, du”, kraxade Braka, ”du ser ut som min gamla tjocka hund som nyklippt; de vita stråna växer i tuvor i det röda ansiktet; du har väl druckit för mycket pepparvatten idag. Kan du fortfarande dansa ryskt, ditt tokiga gamla trumpetartryne?”
Hastur Förlag ger oss Isabella av Egypten – en gotisk skräckroman från 1812 av Ludwig Achim Von Arnim. Huvudpersonen Isabella är en romsk kvinna i tonåren vars far blir avrättad.Isabellas skönhet förtrollar olika män, inte minst en ung adelsman. Titeln anspelar på zigensk mytologi som gör gällande att romska folken är ättlingar till de forntida egyptierna.
Isabella av Egypten tar, trots sin korta längd, en mängd olika vändningar och drivs emellanåt fram i ett febrigt tempo, skrivet i en bedårande, poetisk stil. Inte helt olikt delar av Trollkarlens lärling av Hanns Heinz Ewers.
Isabella får kloka råd av den äldre damen Braka, eller kanske snarare manipuleras, i syfte att snärja adelsmannen. I denna förförelsemix kastar författaren Ludwig Achim Von Arnim in den mytomspunna alrunan som en högst levande komponent. Alrunan är en potatisväxt med knotiga rötter som finns växer vilt i Medelhavsområdet. Till Norden fördes alrunan av munkar för att odlas i klosterträdgårdarna som medicinalväxt.
På grund av sitt speciella utseende, som ofta tar en människoliknande form, uppstod en mängd vidskepliga föreställningar om växten. Alrunor ansågs kunna användas till att förtrolla någon och betraktades ibland som den farligaste av alla trolldomsörter. Samtidigt ansågs den kunna ge sin ägare stor rikedom.
En vanlig uppfattning var att alrunorna skrek när de drogs upp ur jorden och att skriket var så fasansfullt att den som hörde det kunde falla död ner. Många trodde att alrunor som växte i marken på galgbackar hade särskilt magiska krafter.
Isabella finner sin alruna, som hon döper till herr Cornelius, vid just sin fars galge. Herr Cornelius tar (åtminstone inledningsvis) skepnaden av ett monstruöst, vidrigt spädbarn med ett extra par ögon i bakhuvudet. Samtidigt är det något ofrånkomligt komiskt över den lille gynnaren. Herr Cornelius hotar slentrianmässigt att döda Isabella, men han leder henne även till gömda skatter. Det är med andra ord en effektiv blandning av de olika element som förknippas med alrunan i folktron.
Infallen stannar dock inte vid en hatisk baby-knöl, andra monstruösa varelser gör entré i en roman som, trots sin struktur av folksaga, är oförutsägbar och översvämmande i sin otyglade berättarlust.
Efter en tid av alltför få lässtunder var Isabella av Egypten en ren fröjd att spänna blicken i. Översättare Bodil Zaleskys formuleringskonst imponerar ännu en gång och fans av Hastur Förlags utgivning lär knappast bli missnöjda med det här släppet heller. Köp!