Jaha, tänkte jag när jag satt i frisörstolen
och såg mej i spegeln: Där sitter du
ditt skäggiga gamla luder
När jag läser Vardagar 3 så bubblar skrattet upp på var och varannan sida. Jag skrattar ofta och mycket med den sjuttioåriga rockpoeten. Men ibland skrattar jag faktiskt åt honom, fast jag anar att det faktiskt är meningen. Det är inte möjligt att vara självutlämnande och bjuda på sina personliga betraktelser av samhället och livet, utan att också bjussa på det patetiska och pinsamma. Speciellt inte ”kändisgrejen” och turnélivet.
Det finns få rockumentärer som inte nuddar vid Spinal Tap och det finns få (inga?) Lundellböcker som inte skildrar en man på tvären med sin samtid. Från ungdomens rebelliskhet till nykter alkoholist i ett land där varje högtid kretsar kring alkohol. Att från medelåldern till ålderdomen skildra nostalgin över ett Folkhem statt i förfall; när det kanske är mer nostalgi över en ungdom som försvann för snabbt.
Folket bygger landet, men folkhemmet är för Lundell ändå synonymt med socialdemokratin. Logiken är knappast glasklar, mer byggt på barndomsintryck än verklighet.
För när har Lundell själv någonsin varit en del av arbetarrörelsen, en del av det socialdemokratiska förmyndarsamhället och dess själsmördande byråkrati, annat än i ord och tanke? Jag drar mig till minnes nittiotalets böcker, där Lundell reste genom Europa med diverse kvinnor och levde det goda livet. Det ständiga shoppande: minst 3-4 blaskor per dag, köpa nya stereoapparater, slänga dem när de krånglar och köpa nytt, samma med ipads och datorer, samtidigt hyllar han Greta i senaste Vardagar och hävdar att girigheten och slit & släng-stilen måste bort.
I moskén i Gävle gapar en imam om IS fina
insatser, skicka pengar!
Gefle Dagblad skriver om detta
Imamen hotar
Hur fan, säjer hur fan kan vi ha det så i landet?
Och könsstymparpacket!
Men som så många gånger förr så verkar åsikterna mest gälla andra. Medan Uffe lovsjunger friheten™ och fyller sitt Österlenhus med den senaste övervakningstekniken så ska vi andra underordnas politikers schabbel utan knot och nåde oss om vi andas missnöje med det mångkriminella skitsamhället. Då läxar Lundell upp oss: Trumpism! Polen! Ungern! För att i nästa stund själv skriva såväl syrligt som salt om det svenska tillståndet.
Jag högaktar den frispråkigheten. Livet är definitivt alldeles för kort för politisk korrekthet och skenhelig medelklassmentalitet. Men det är något osunt, hycklande och högst tragiskt när en kändispensionär kan vädra sin åsikt i hyllade böcker, medan okända och fattiga pensionärer ska dömas för hets mot folkgrupp på grund av identiska tankar i facebookinlägg skrivna i affekt.
Vardagar 3 är längre än sina bägge föregångare, men just turnéskildringarna, hotellivet och det kringflackande gör den extra tilltagna luntans tjocklek befogad. Som läsare återupplever man ännu en gång år 2019 - som det passerade i media. Visst ja, ASAP Rocky var ju den sommarens största nyhetsföljetong. Just det, gangsterbomben i Linköping som rev hela husfasader. Och så vidare.
En vital tredje del i en bokserie som i skrivande stund har hunnit passera 10 volymer.
I Uppsala springer asylsökande killar runt på baden
rena vattenparadiset för dom
och antastar flickor
På gatorna i samma stad säjs nu att svenska tjejer
inte ska gå ut ensamma ens i dagtid
Invandrarkillar är efter dom i flock
Det går bra med integrationen
Parallellsamhället frodas
Slöheten att göra nånting åt det hela är så
makalös att all tilltro är borttappad
Bensin och tända på?
Knuffa ut från balkonger och fönster?
Skjuta?
Knulla svenska horor, gifta sej inom klanen?
Varför har vi den här skiten i Sverige?