American Tabloid gavs ut första gången 1995.
I svensk översättning av Thomas Preis.
The cold six thousand gavs ut första gången 2001.
I svensk översättning av Thomas Preis.
Blood’s a Rover gavs ut första gången 2009.
I svensk översättning av David Nessle.
Förlag: Modernista.
En Amerikansk Myt
En hårdkokt skildring av eran Kennedy signerad James Ellroy. Idel bekanta namn som Hoffa, Nixon och Hoover nämns flitigt, men det är egentligen inte i maktens korridorer, eller bland maktens män, själva historien utspelar sig.
I stället följer vi deras underhuggare. Deras fiender och deras lierade, deras utpressare och torpeder. Männen som utförde själva smutsgörat kring Grisbukten. Männen som sålde heroin för att finansiera kuppen mot Castro och tog assistans av KKK för att drilla exilkubanerna som blev kanonmaten.
Vad som sker i skumraskets skugga förändrar historien, minst lika mycket som de stora och kända skeendena. Överallt där det finns en hållhake, står någon redo att nyttja den för egen vinnings skull.
Jag är inte tillräckligt insatt i historien för att skilja rena konspirationsteorier från egentliga fakta, men vissa historielektioner får jag till godo. I filmen The Aviator av Martin Scorsese skildras den mytomspunne miljardären och entreprenören Howard Hughes som en udda, men sympatisk innovatör som med tiden blir en sorglig figur. På grund av en galopperande bacillskräck isolerar sig Hughes från omvärlden. Bilden som Ellroy frambringar visar sig vara mer sanningsenlig om man ska tro nätets källor; nämligen att storknarkaren Hughes största skräck var att smittas av cancer som han ansåg att vita fick av att umgås med svarta. För att undvika kontakt med svarta(och judar) omgav han sig därför bara med mormoner.
Det är med andra ord en smutsig värld av köpta sympatier och korrupta handslag Ellroy visar upp. Är någon rättrådig och principfast, så är det garanterat bara en maskerad för massan. I ett nystan av mord, mutor och misshandel binds huvudpersonernas öden samman. Trots att man vet hur sagan Kennedy slutade, blir det aldrig tråkigt.
En amerikansk myt sträcklästes under en enveten förkylning och det var ett kärt återseende av gamle James, efter att inte läst honom på närmare femton år. Ellroy kan ses som både en efterföljare till den klassiska kriminallitteraturen, som en förädlare av densamma. Hans typiska ”telegramprosa” med korta och stackatoliknande meningar förstärker det hårdkokta och kompromisslösa. Det är också en påminnelse om att originalet är bäst. Där hans efterapare ofta bara staplar komprimerade textremsor på varandra, är Ellroy speciell på sättet de korthuggna meningarna häktar i varandra, rytmiskt, som benhårda men bitterljuva bluesriff.
Sextusen Kalla
Del två i Underworld-trilogin tar avstamp med skotten i Dallas och konspirationen bakom Kennedymordet. Men fler historiska skeenden väntar i kulisserna; medborgarrättsrörelsen med Martin Luther King i spetsen, Vietnamkriget och Bobby Kennedys valkampanj.
Ward Litell och Pete Bondurant som vi lärde känna i En amerikansk myt återintroduceras snabbt; nu som mafioso-marionetter som desperat försöker hitta något att klamra sig fast vid, utöver det sjaskiga hantverk de utför i utbyte mot att få behålla livhanken.
Till kriget åks det för att framställa heroin, som i sin tur ska finansiera fortsatt kamp för ett kommunistfritt Kuba. De stora slagen sker någonstans i skymundan. Det är i Vietnamesiska horhus, barer och CIA-finansierade laboratorium på sunkiga bakgator, som handlingen egentligen utspelar sig. Där förfinas tortyrmetoder och drogleveranserna säkras.
Med medborgarrättsrörelsen kommer en oönskad förändring. President Lyndon Johnson försöker gå rörelsen till mötes, eller åtminstone mildra segregationspolitiken i myrsteg. FBI med J. Edgar Hoover i spetsen gör sitt bästa för avlyssna ledarna och exponera de kommunistiska kopplingarna. Martin Luther Kings pippande med diverse groupies och prostituerade fångas på film och användes som påtryckning.
Samtidigt tar krafter i undre världen(och myndigheterna) hjälp av KKK och förmögna tillverkare av propagandistiska pamfletter för att lönnmörda King.
Över sjuhundra sidors magasinmatande med Ellroys k-pistprosa kräver sin läsare. Det är på alla vis en mörk och malande skildring, men samtidigt som berättartakten bitvis är repetitiv, finns där en ständig rörelse framåt.
Oroligt Blod
I den avslutande delen av trilogin återser vi Dwight och Wayne från Sextusen Kalla. Denna gång är grabbarna involverade i maffians kasinobyggen i Dominikanska Republiken och Haiti. Till sin hjälp anlitar de Crutch, en svindlare i mindre skala som leker privatdetektiv. Medan Dwight och Wayne fortsätter en kapsejsande tillvaro, inte alls olik huvudpersonerna från föregående böcker, tillför introduktionen av Crutch ett välbehövligt humoristiskt element. Crutch är en voyeuristisk fönsterfluktare och en nervsvag fegis.
Även Scotty Bennett spelar en avgörande roll. Scotty är en snut som är smått besatt i att haffa gärningsmännen för ett värdetransportrån. En brutal man, som har antalet rånare han dödat broderat på sin prydligt knutna fluga.
Castros Kuba och Vietnams djungler skymtar förbi, men får stå tillbaka för skildringar av de centralamerikanska bananrepublikerna och svettiga zombievandringar genom mardrömslandskap.
I efterdyningarna av morden på bröderna Kennedy och Martin Luther King skakas Amerika av såväl aggressiva vänsterextremister som en militant svart motståndsrörelse. Heroinet som flitigt skeppades in i slumkvarteren i tidigare böcker har också satt sina spår - med en lavinartad kriminalitet och total utslagning som följd.
På uppdrag av Hoover knyter Dwight kontakt med kommunisterna Karen och Joan, som gärna anger Svarta Pantrar i utbyte mot att få ut sina egna vita kumpaner från finkan. I utbyte får damerna utrymme att fortsätta sina samhällsomstörtande verksamheter någorlunda ostört.
Dwight värvar också Marsh: svart polis och garderobsgay. Marsh uppdrag är att infiltrera de uttalat militanta rörelserna och starta en inbördes kamp de olika organisationerna emellan.
Oroligt Blod skiljer sig från sina föregångare på så sätt att det fokuseras mer på intrigerna mellan de olika brottsliga och politiska falangerna, liksom mer på relationerna mellan berättelsens karaktärer.
James Ellroy har själv kallat boken för en kärleksroman, något som stämmer väl till viss del. Det är mycket av ett klassiskt romanbygge, där den typiska telegramprosan ersatts av en något mindre korthuggen berättarstil.
Persongalleriet känns också det fördjupat. Även om det är de hårdföra huvudpersonerna vi följer så handlar berättelsen lika mycket om deras kumpaner och älskarinnor. Karen, Mary Beth och Joan levandegörs och är fängslande karaktärer i sin egen rätt. Det är dock svårt att inte se karaktären Marshs som en uppenbar eftergift till kritikerna av Ellroys kryddiga och kompromisslösa användande av laddade invektiv. Inte sällan med anspelning på kön, ras och läggning.
Det till trots så är Oroligt Blod ett storartat avslut på ett sant mastodontverk.